29 januari 2014

NA Nora( 8 februari 2013)

Februari 2013

Nora

Vänner













Marja i Myrom

28 januari 2014

Bildskapandet

”Framgång är inte slutgiltig, misslyckande är inte allvarligt: det är modet att fortsätta som räknas"

Lusten att skapa bilder har aldrig avtagit. Det har skapats bilder ända sedan grottornas tid.  Att med liv o lust måla, gestalta berätta det man tror på. Har man en gång börjat ösa ur fantasíns källa, ja då kommer det ena efter det andra. 



 Man stannar bilen, länmar allfartsvägen kliver in i skogen finner en liten skogsstig och möter en helt ny värld. När man kommer in på sjukhus och strikta kontorsvaruhus kanske man drömmer om något helt annat. Det genuina, unika har utestängts. Alla ställen skall vara lika. Tristessen gapskrattar rakt i ansiktet. Man gråter kalla tårar..och tänker på inbrottstjuven som hade så dåliga kläder så han ville in i värmen. Husägaren bjöd på kaffe och sa att- Nästa gång kommer du genom dörren, normalt. Husägaren berättade om sitt liv för tjuven. Tjuven grät och berättade om sitt. Värmen steg i det ovanliga mötet. Här hände något nytt. En pånyttfödelse. Samma händelse i konsten..en AHA upplevelse. Det kan det aldrig bli när den STYRS uppifrån utan att möta verkligheten. Kultur är inte det samma som en investering..ett fett bankkonto skall bli ännu fetare. Jo det är klart, sådant folk finns det ju alltid. Men det finns människor som har behov av musik o bild. De käänner att det finns en känsla något oförklarligt. Som att kliva in i en ny värld. JAG VET ATT KONSTEN kommer att leva vidare. Och att det hela tiden kommer att blåsa nya vindar.

 Det som jag tycker vore trevligt vore om Landstingets kulturansvarige med folkets skattepengar slutade håna andra konstnärer som är egna företagare. Att det skall visas lite vänlighet. För inte kan det väl stå i Landstingets makt att genom gallerier dömma och stämpla hela värmlandsläns kultur. Medan man åker till Stockholm och köper fin konst på fina gallerier. Det måste ändå vara det unikt genuina som kommer att överleva denna totala utrensning. För att ett kulturliv skall blomma så skall det diskuteras och blandas. I Arvika för många år sedan slöt sig några konstnärer samman och öppnade en konstkällare där Arvikakonstnärerna kunde visa sina bilder. Arvikakonstnärerna idag får inte heller visa sina bilder i Arvika konsthall. Utställarna kommer utifrån och det är bokat många år frammåt. En bra förmån har Gallerie 39 varit. Där kan vem som helst visa sina bilder. Men den lokalen stängs nu. Tyvärr!

Och Rackstadsmuseet är en idieel sammanslutning. 

Det var Helmer Forslund,Våge Albråten,Thore Andersson,Axel Hennix, Larsen..och många mera.De ÖPPNADE KONSTTJÄLLAREN SOM INTE LÄNGRE FINNS. Där hade jag min första utställning.

 Det var dom målare som kom efter Rackstadskolonien..Det är hårt slit för brödfödan. Det är äkta konstnärssjälar..Vi har Erik Rhönnstad, Arvé,Hans Olofsson..vi har en hel del Arvika kultur. Och visst är det tur att Fågelmannen står på torget. Han är fin där..men väldigt sorgligt att Fågelkvinnan som skapades i plåt på Arvikaverken av några begåvade plåtslagare och sattes i Arvika parken. Att någon kopig intendent plockade bort den,med orden..-Sådan skräp skall vi inte ha i Arvika. Skitsnack, jag vet att det förstärkte konstupplevelsen.
Konstigt att konstexperterna inte lär sig av sin egen konst. Liss Erikssons fina skulptur i Arvika är ett exempel på budskap i konsten. Jag brukar titta på den var gång jag går förbi. Det är ett bord som har välts och alla personer runt bordet sprattlar i benen. 

Ett klart och tydligt budskap om att villa vända upp och ner. att slänga allt över ände. Och börja om från början, börja om på nytt..varför skall man sörja tider som har varit..så heter det i visan man växte upp med.

Nej nu skall jag ut och skotta snö och hämta ved och elda..annars fryser jag ihjäl. 

Marja i Myrom som finns i Södra Fjöle vid Skasåsbron



Raggarskor


Mariella Reid (Älskade Elsas resa)

Soludden

Funderar en del på hur det känns att vara nära döden, fast jag själv varit det minns jag ingenting. 
Det jag minns är att sjukhusfolket var  beskyddare och att inget skulle hända mig. 
Jag minns att mamma skakade mig och skrek mitt namn och att jag ville svara men inte kunde och undradevarför hon inte litade på doktorn. 
Ena foten i döden. Ena i livet.
Vi är så rädda för döden. Att förlora en kär person och tippa över kanten. 
Jag kan höra klapprandet av deras träskor i sjukhuskorridoren om jag blundar och jag kan höra larmet utanför dörren. 
Hur kommer Elsa att minnas allt?
Hennes frågor är tunga och mörka.
Hur hanterar en känslig mamma det?
Jag vill någonstans där vi kan glömma det mörka en stund. 
Jag vill till stranden i värmland. 
Tystnad. 
Vattnet som ligger spegelblankt.
Soludden. Värmland. En stilla tyst plats. 

Vi fortsätter hoppas.

Besökt astma och allergi förbundets huvudkontor i Huvudsta. 
Träffade trevliga Lena Ericsson som visade mig runt och gav broshyrer.
Skönt att slippa vara annorlunda och få prata en stund. 
Det finns inte mycket information att få på sjukhusen när man drabbas. Man skickas hem med en spruta och lite mediciner.
Sen då?
Hela livet raseras ju och man gör allt för att hålla uppe de små detaljerna som fortfarande fungerar. 
Vi gjorde tafatta försök att träffa en sjukhuskurator men hon visste inget om livshotande allergier. 
Absolut ingenting.
Hennes råd var att vi bara skulle acceptera att livet inte blev som vi ville. 
Vi vill inte ge upp hoppet. 
Om vi ger upp hoppet, vem ska då hoppas? hur ska då förändring ske? 
Jag vill inte vara passiv. 
Det måste ju finnas andra vägar? 
Forskningen går ju framåt hela tiden. 
Vi vågar hoppas lite mer nu. 
Fortfarande klåda då och då och röda märken men ingen adrenalinspruta än. 
När hon blir äldre önskar jag att vi kan åka på allergiläger till fjällen och åka skidor!


Brev från konstnär Hans Wirgård

Konstklimatet i värmelandet                                                                                                                                                                                                                           Vi har förstått att det finns konstintendenter,  som egenmäktigt, eller på andras inrådan, agerar ”dörrvakter” här i Värmland .  Redan när vi kom hit för tjugofem år sedan  upplyste en sådan ”dörrvakt” oss ,    att man inte räknas här om man inte har minst fem år konstskola  -     Nu har även BrittMarie, för någon vecka sedan ,  råkat ut för  kränkande påtalade  per telefon  av  ” konstdörrvakten” på landstinget .      BrittMaries svar står att läsa  i VF 8/1-14     -     Men vi är  i gott sällskap : Edvard Munk , Lim-Joan ,skådespelaren Erland Josefsson  och många  flera, som inte haft några konstskolor …
   Ändå har jag en femårig estetisk utbildning på dåvarande Slöjdföreningen på  60-talet och en grafikkurs på Houvedskou målarkola har jag,  liksom BrittMarie haft c:a trettiotal separata och samlingsutställningar utställningar sedan 1970, runt om i landet, bland annat i Karlstad, Stockholm,   i mellansverige och Göteborg.  www.galleriwirgard.se                                  BrittMarie, som är trädgårdsmästardotter, har målat många ljusa  blomstermålningar, som tydligen retat  ljusskygga ”dörrvaktare.”
    Thomas och jag, fick de första åren energi att bygga den tredje ateljen och  måla av hjärtans lust här i  ”värmelandet”        Vi  fann  snart att här fanns ett  sällsynt gott konstklimat,  hos vanliga konstintresserad människor .Därför kunde våran konst få en bra grogrund att växa och utvecklas  . Förutsättningen för all kultur är ju att det finns ett varmt och generöst konstklimat, speciellt för de nyinflyttade. Det vill säga, om man önskar få hit dem.    ---       Denna vision måste också konstetablissemanget få in i sina njugga skallar. Annars blir all kultur sakta men säkert kall och utarmad och museerna löper stor risk att bli gigantiska mausoleer,   när man hänger sig åt dumt och kortsiktigt elittänkande.
    Vi målade och utvecklades stadigt de första femton åren. -  Men något hände. Man kan undra vad.. Det var som någon lagt en bromsklots av hamrat järn  på spåret.  Skall denna oro och fråga förbli olöst för oss ?   
   Många år  ”överlevde ”vi av måleriet och betalade skatt .  Dessutom har vi ”servat” bygden med uppskattade målarkurser efter  vi byggt  vår fina atelje i Arvika,  - som vi naturligtvis saknar  mycket.  Nog tycker jag att vi är  värda, inte  ett  museum, men kanske några sponsorer till en fungerande atelje  med norrfönster, utan solreflexer.  
              Hans   Wirgård  - Fjällv . 5  - 67170 Edane – tel 0703 15 58 61

27 januari 2014

Vägen till namnlösa



     VÄGEN TILL NAMNLÖSA

    Min väg är vildvuxen,
  den går förbi svunnen tid. 
    Bakom det förflunta, 
    fann jag min glänta.

En stor arvikakeramiker har lämnat oss

Igår fick jag höra att en älskad Arvikakeramiker ramlat ihop och fallit död ner,när han tillsammans med en godvän var ute på en promenad. 

Han har skapat underbara små skulpturer som man kan se i många privata hem. Ett fint glasskåp i Arvika bibliotek med hans underbart kärleksfulla skulpturer kan ni se om ni har möjlighet.   
Jag glömmer aldrig när Björn Lindberg,Thore Andersson,Morgan Klarström o jag hade en underbar utställning i Vingåkers Kommunhus i slutet av 1990-talet.Vi var inbjudna av Vingåkers konstförening. Det blev försäljning och publikrekord. Oj, va vi hade ROLIGT. Björn med sin underfundiga humor. Stockholmaren som flyttade till Högvalta.Han älskade värmland och sin keramikverkstad. Jag kommer ihåg en gång när vi var på 70-års kalas hos Erik Goland i Perserud. Han hade alltid beundrat Erik,berättade han. Han var med och hjälpte till att bygga ateljé i Myrom tillsammans med Morgan Klarström som var hans bäste vän.

Det känns konstigt när dom dör som man aldrig tror skall dö.Men hans figurer lever vidare. Dom är så FINA. Leve konsten..i evighet,ammen.
----------------------------------
www.björnlindberg.se
bjornlindberg
Björn Lindberg foto:Ronald Robertson
Björn Lindberg (född 1941) är keramiker och arbetar framförallt i stengods.Björn är utbildad keramiker påCapellagården (1978-81). Han har sedan 1982 varit verksam i sin verkstad i Högvalta utanför Arvika där han jobbar mest med friskulptur och bruksföremål när andan faller på.  Hans keramik säljs främst på Arvika Konsthantverk och på utställningar. Björns keramiska alster finns representerade bland annat på Huddinge kommun, Länsstyrelsen i Värmland, Arvika stadsbibliotek, Värmlandsmuséet i Karlstad, Arvika kommun... Björns signatur var under 1980-talet BL (hopskrivet) och under 1990-talet BL, B.T.L.

Konstnär Mariella Reid

David o Mariella o Mamma Marja               Edsviks konsthall i Sollentuna

Konst i Värmlands minsta konstmuseum

 Konstnär David Andersson,konstälskarna HG Storm och Ingemar Martinsson i Värmlands minsta konstmuseum som finns i Fjöle vid Skasåsbron Målning:David AnderssonMålning:Mariella ReidBjörn J:son Lindh skriver sin autograf på väggen, jag står breve. Målningen Blixtlåskvinnan har David Andersson målat.
På väggen finns autografer av Ulf Sterner, Nisse(Dubbelnisse)Nilsson, George Axelsson, Thorbjörn Carlsson o många mer..

Konstnär Devon Reid



 Kontnär Devon Reid

Brev från Arvika Kommun o Region Värmland





Den här inbjudan riktar sig till dig som är egen företagare eller ideellt arbetande inom Arvikas kulturliv.             
-Hur vill du som kulturaktör och kulturskapare utveckla dina idéer?

Välkommen till workshop
-         Hur kan vi tillsammans utveckla Arvikas kulturliv? Dina idéer är viktiga!

Tisdag 11 februari kl 16.30–20.00
Ingesunds Folkhögskola, i aulan.


Vill du som kulturaktör och kulturskapare utveckla dina idéer? Kanske är det just dina idéer som kan leda till nya kreativa verksamheter i Arvika?

Bakgrund
För Arvikas fortsatta utveckling behöver vi ta tillvara alla kunskaper och erfarenheter. Kulturtraditionen är stark i Arvika. Områdena konst, konsthantverk och musik har haft och har än idag en extra framträdande roll i Arvika. Hur ser då framtiden ut för Arvikas kulturella och kreativa utveckling? Många unga människor drömmer om en framtid inom den kreativa sektorn. Återväxten inom den kreativa och kulturella sektorn är mycket viktig för Arvika. Du som kreativ kulturarbetare är förebild för unga i Arvika, dina kunskaper och idéer är viktiga.
Arvika Kommun, Ingesunds Folkhögskola och Region Värmland vill stötta de processer som kan leda fram till att fler idéer blir verkliga, att nya verksamheter skapas och att Arvika fortsatt kan vara en intressant plats där kultur och kreativitet är den viktig del av våra liv.

Vi träffades på kulturfrukosten den 10 december 2013 med inspirerande föreläsning av Sara Vogel-Rödin, verksamhetsledare Not Quite, Fengersfors. Där berättade vi om planen med fortsatt workshop för er som vill utveckla era idéer. Hoppas att ni har funderat vidare sedan dess och är intresserade av att delta i workshopen 11 februari.

Open space
Formen för den här kvällen liknar kanske inte den traditionella workshopen. Vi kommer att använda oss av Open Space-metoden. Det är en mötesform som innebär att alla deltagare ges möjlighet att bidra med egna idéer och frågeställningar. Alla kommer till tals på lika villkor. Utgångspunkterna är helhetssyn, delaktighet och dialog. Till vår hjälp har vi Urban Norlander från Kulturcentrum, Region Värmland.

Hur går det till?
Det är deltagarna dvs. alla vi som är med, som bestämmer vilka frågor vi vill diskutera. Idéerna kan gälla såväl egna projekts- affärs- eller samverkansidéer som dina idéer om nya kulturverksamheter i Arvika. Det är bra om du har funderat på detta i förväg. Inga förslag eller idéer är för små eller för stora.
Vad händer sen?
Målet med den här kvällen är att vi identifierar viktiga utvecklingsområden.
  • Vilka områden är mest aktuella att börja arbeta med?
  • Har du verksamhetsidéer och behöver hitta samverkanspartners för att utveckla projektet – vill fler vara med och samverka?
  • Kanske uppstår önskemål om fortsatt process?

Vi dokumenterar arbetet under kvällen.
Arvika Kommun, Region Värmland och Ingesunds Folkhögskola vill fortsatt stödja processen för att Arvikas kreativa och kulturella verksamheter skall fortsätta att utvecklas. Om intresse finns för fortsatt arbete efter workshopen erbjuder vi stöd i de olika processerna som initierats under workshopen med olika aktiviteter under våren.

Ni som deltog i kulturfrukosten 10 december får den här inbjudan. Har du kontakter med andra personer i Arvika som inte var med på kulturfrukosten som du tycker borde delta i workshopen, bjud in dem! (de behöver också anmäla sig )


Anmälan senast fredag 7 februari!
Anmäl dig till Kundtjänst på telefon: 816 90 eller e-post:



Välkommen!




Jenny Fändriks                   Pär Blomquist                                           Kajsa Lundin &
Kulturutvecklare                 Rektor                                                      Urban Norlander
Arvika Kommun                 Ingesunds Folkhögskola                          Region Värmland


                                            

24 januari 2014

Taxen fryser


Johnny Cash Hurt

SÅ HÄR SKRIVER GOGOL:

"Och så hade det väl haft sin gilla gång till ålderns höst, om det inte varit för de allehanda olyckor, som beströr livets väg, inte bara för titulärråd, utan till och med för geheimeråd, verkliga stadsråd, hovråd och alla slags råd, till och med för en som inte ger råd åt någon alls och som inte heller själva tar några råd."

Och när han dör:

"Spårlöst försvann en mänsklig varelse, älskad av ingen, intressant för ingen" 

Målningar Marja i Myrom














Fröding

Marja i Myrom

Nils Holgersson

Marja i Myrom

Marja i Myrom

Den 23 januari 2014

Detta brev sände jag till högsta ledningen i Värmlands Landsting. Den 23 januari 2014.

Godmiddag i vinterland.

Mitt konstnärsnamn är Marja i Myrom.
Mitt riktiga namn är Marja Hallstensson.

Värmlands minsta konstmuseum
Väststugan,Södra Fjöle
67195 Klässbol

Eftersom jag skall starta en studiecirkel i offentlig hanterande av
konst och utsmyckning, vill jag ha en ordentlig redovisning av Elsa Hallbäcks utbildning i inredning o konst.

Jag vill ha landstingets lag om vilken konst som skall inköpas.
Hur den ansvarige skall uppföra sig mot anstälda.
Vad som inte får finnas på väggarna.

Är hon ensamansvarig för alla landstingsväggar i värmland?
Vilka lokaler.
Är det även Ingesund o Universitetet?
Värmlands Museum o Värmlands Konstförening.

Om hennes sista konstinköp.
Summan hon har att hantera.
Hennes lön.
Klagomål.
Hur många bilder finns det i föråden?
Vilka Gallerier?

Har hon rätt att skada annans egegendom i landstingets lokaler.
Tex konst av äldre konstnärer..Knöppel,legendariska gåvor av Erling Ärlingsson..osv..Vackert stickade vantar till den legendariske läkaren Kjellgren. Allt sådant som kallas kulturarv.
Har Landstinget genom Elsa Hallbäck rätt att förinta allt som inte passar henne. T.ex kasta,måla över annan konst,andra bilder.
Hon, ni har målat över en stor väggmålning som heter Verklighet o Saga. Ingen dokumentation..av verket som skapades år 2000 i Arvika. Några personer räddade målningen, den ena i sista minuten. 

Hälsningar Marja

20 januari 2014

Stå upp för dig själv och dina behov. Då märker du samtidigt att du möts av respekt och dina krav synliggörs, först då känner du dig stark i...