
Joe Hill
Joe Hill | |
![]() |
|
Född | 7 oktober 1879 Gävle, Gästrikland, Sverige |
---|---|
Död | 19 november 1915 (36 år) Salt Lake City, Utah, USA |
Yrke/uppdrag | Fackföreningsaktivist, sångare och medlem av Industrial Workers of the World |
Joe Hill räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska
protestsångare, och han nämns som inspirationskälla för musiker som Woody Guthrie, Bob Dylan, John Lennon och Joan Baez.[1] Han skrev en rad aktuella arbetar- och protestsånger, och han använde särskilt humor och ironi i sina texter. Flera av Joe Hills sånger trycktes i den Lilla röda sångboken, som gavs ut av fackföreningen Industrial Workers of the World (IWW), där Joe Hill var en mycket aktiv medlem.
Joe Hill lyckades bli en legend bland socialister, anarkister och
fackföreningsaktivister i USA och hans sånger gjorde honom känd bland
den amerikanska arbetarklassen, immigranter och arbetslösa. Hill dömdes för mord efter en mycket omdiskuterad rättssak som väckte internationell uppmärksamhet, och med den påföljande avrättningen
växte hans popularitet. Hans öde har sedan dess blivit ett vanligt ämne
för filmer, sånger, böcker, talrika artiklar samt operor och teatrar.
Joe Hill har kallats The Man Who Never Died (Mannen som aldrig dog).[2]