Musik är när det händer saker i kroppen!
David Engström. Foto: David Fryxelius.
MUSIKPROFILEN: DAVID ENGSTRÖM. På vägen ut till Davids hem i Humslid i Högerud (söder om Arvika) påbörjar jag en tanke om vad som egentligen gör en människa till just en musiker? Är det ett ärvt eller egenupptäckt intresse till musik? Är det fingerfärdighet och hantverksskicklighet? Är det skapandet och uttrycksformen? Ja, vad är det..? Jag kommer av mig i tanken när jag denna soliga januarieftermiddag åker in på vägen till Högerud. Här är det vackert! Huset i Humslid är som hämtat ur en tavla. Lugn och stilla vintereftermiddag.
I huset möter David och dottern Juliette mig. Ja, en av katterna vill också hälsa. Det luktar nybryggt kaffe och första koppen serveras i vardagsrummet där Juliette ser på ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Efter en stund tar vi kaffekopparna med oss och förflyttar oss till Davids arbetsrum, musikstudion. Man hajjar till när man går in i rummet, där står tiotalet olika keyboards och klaviatur inkopplade till studioutrustningen. David visar runt bland sina ögonstenar. Yamaha, Roland och… ett vackert Fender Rhodes i gott skick! ”En del gör bara knasiga ljud” säger David och slår an ett ackord på en gammal trött stråkmaskin. ”Jag har fler synthar men dessa är de som används just nu” säger han och fortsätter visningen av studions alla saker. Fler instrument än keyboards skvallrar om ett grundligt musikintresse. Ett dragspel, en trombon…
Jag frågar: Vad fick dig att börja med musik?
David tvekar en kort stund och säger sedan ”Jag upptäckte tidigt att jag var helt ointresserad av den musik som de vuxna tyckte jag skulle lyssna på” och nämner en hurtig barnskiva med uppbyggliga texter. ”Men, när det hände saker i kroppen när jag lyssnade då visste jag att det var bra”.
David tvekar en kort stund och säger sedan ”Jag upptäckte tidigt att jag var helt ointresserad av den musik som de vuxna tyckte jag skulle lyssna på” och nämner en hurtig barnskiva med uppbyggliga texter. ”Men, när det hände saker i kroppen när jag lyssnade då visste jag att det var bra”.
Närbild på en av orglarna. Foto: David Fryxelius.
Han nämner Ralph Lundstens skiva ”Paradissymfonin” som en av de första starka musikupplevelserna. Ralph har allt sedan den stunden varit en inspirationskälla och en av de artister som influerat David till det egna komponerandet. Samtalet går vidare och fler artister nämns som influerat David; Vangelis, Mike Oldfield, Brian Eno, Eric Serra, The Orb, Bo Hansson och framförallt Jean Michel Jarre. ”Min pappa hade Jarres ”Oxygen” på kassett och den lyssnade jag mycket på”. ”Hanssons musiksättning av JRR Tolkiens Sagan om Ringen på LP lyckades jag bokstavligen spela sönder. Jag måste försöka få tag på den igen…”.
David började spela piano i femårsåldern och lärde sig grunderna. Han var tidigt nyfiken av sig och lånade olika instrument och räknade ut hur de borde spelas på för att få det att låta bra. Bland annat systerns tvärflöjt och pappans trombon blev föremål för upptäckarglädjen. ”Jag har haft stor nytta av att ha en grundförståelse för hur man ska spela på andra instrument när jag sedan spelat keyboard. Man kan inte lägga blås- eller stråkmattor om man inte vet att man måste flytta fingrar på greppbrädor eller att man som blåsare måste andas”.
Juliette är ofta med David i studion. Foto: David Fryxelius.
David, som undervisar ibland annat keyboard på Solbergaskolans musikestetprogram, tycker att man borde skilja mer på traditionell pianoundervisning och det man som musiker gör på keyboards. ”Det är ett annat instrument! Jag skulle vilja göra en keyboardistskola som fokuserar på keboardens möjligheter och särskilda egenheter”. Arbetet med gymnasieprogrammet ger även möjlighet att få arbeta med andra musiklärare och arbeta med dem i olika projekt. ”Jag har alltid några projekt på USB-minne i fickan så man kan utnyttja en håltimme till att fokusera på någon detalj”. Jag fascineras av denne mans sinne för detaljer och denna, till synes, outtömliga önskan att hela tiden lära sig nytt. Är det något instrument du alls inte spelar frågar jag. ”Jag kan inte spela bleckblås med små munstycken (t.ex. trumpet eller kornett) eller rörbladsinstrument (t.ex. sax eller klarinett). Jag får inte till det.” säger han och ler.”Upplevelsen av grejjen är det viktiga!”
Under hela vårt samtal spelar David upp exempel på musik han gjort. ”Jag tycker inte att det måste vara krångligt för att det ska vara bra som en del tycks tro”.
Under hela vårt samtal spelar David upp exempel på musik han gjort. ”Jag tycker inte att det måste vara krångligt för att det ska vara bra som en del tycks tro”.
Han skalar ner en av låtarna i datorn och spelar upp en slinga. ”Enkla toner” säger David och vi lyssnar vidare. Han lägger på kanal efter kanal med instrument och låten blir till slut komplett. ”Det är ljudbilden som gör låten”. Han menar att ju äldre han blivit har förståelsen för andra genrer vuxit sig starkare. ”Musik är bra musik oavsett genre om den berör den som lyssnar” säger han och det låter ju självklart. ”Om nu enkla ackord som C, F och G är de ackord som krävs för att beröra med sin musik så räcker ju det. Upplevelsen av grejjen är det viktiga – varför komplicera saker?”.
Han blir allvarlig och säger ”jag har ofta upplevt att ”ledsen” och ”eftertänktsam” anses finare än ”glad” och ”dansant”. Det är konstigt men så är det i det finkulturella rummet” säger han men tillägger direkt ”Jag tycker att alla känslor man kan uppnå är lika värdefulla.”
Men, David arbetar ibland också med det som är tungt och svårt. Just nu jobbar han med sin nya skiva. Temat är kärlek och ett av spåren där handlar om sina farföräldrars bortgång. Han spelar upp en bit och musiken har ändrats. Det är en slags respekt och kärlek… ”Musik är egentligen bara luft som vibrerar” säger han och fortsätter ”Det är oförklarligt ibland. Fränt. Magi. Jag bara måste hålla på med musik”.
Åren med Mazdakombo lärorika
Davids musikaliska resa har gått från pianospel till garageband och vidare till Musikhögskolan Ingesund. Åren på Ingesund var för David utvecklande på olika sätt. Nya musiker och lärare att lära känna och spela med. Det framgångsrika coverbandet Mazdakombo föddes av ett kompisgäng på Ingesund. Mazdakombo som för många Arvikabor genom åren varit ett kärt inslag i Arvikas ljudbild.
Davids musikaliska resa har gått från pianospel till garageband och vidare till Musikhögskolan Ingesund. Åren på Ingesund var för David utvecklande på olika sätt. Nya musiker och lärare att lära känna och spela med. Det framgångsrika coverbandet Mazdakombo föddes av ett kompisgäng på Ingesund. Mazdakombo som för många Arvikabor genom åren varit ett kärt inslag i Arvikas ljudbild.
Ett tiotal synthar är inkopplade i mixern. Foto: David Fryxelius.
På Ingesund mottogs inte framgångarna med Mazdakombo bara med positiva tongångar. Någon lärare tyckte tvärtemot att det var direkt olämpligt… ”Men, vi förstod inte den kritiken. Vi fick ju spelningar, folk var glada, gillade det vi gjorde och dansade till musiken. Vi kunde t.o.m. tjäna några kronor”. ”Den synen på musik har i princip försvunnit från Ingesund vilket är bra” säger David och skakar på huvudet. Mazdakombo är nu ett avslutat kapitel då de ifjol tog farväl till publiken på torget i Arvika. ”Det har för mig varit lärorika år. Jag har lärt mig massor som jag tagit med mig i mitt musikaliska arbete”. Det blev 12 år och förmodligen över 300 spelningar (ingen har, vad David vet, någonsin brytt sig om att räkna).
Vi återvänder till datorn där David spelar upp ett projekt som han nyligen arbetat med. Det är en nigeriansk hiphopartist som David hjälpt att producera musik till. Artisten bor i Bryssel i Belgien. ”Det här ger mig en hantverksmässig tjusning” säger David och fortsätter ”Här får jag verkligen lyssna in mig på detaljerna för att kunna leverera ett bra jobb”. ”Jag triggas också av andras musik”. Han återkommer flera gånger under hela samtalet om ljudbilden och dess betydelse för helheten. David visar mig praktiskt flera gånger genom att isolera olika kanaler ur mixen med vad han menar. Att David lyssnat på Jarre, Lundsten, Oldfield mfl är det ingen svårighet att höra i hans musik. Det är ganska tydligt att han, precis som de, är mån om att de små detaljerna är riktigt bra för att fungera i helheten. Ett annat exempel han illustrerar handlar om den äldre generationen. ”Här använder jag mig av en kontrabas a la jazziga Jan Johansson och folkmusikfiol” – han spelar upp biten och jag fattar direkt vad han menar.
”Man kan inte sudda när man spelar live”
”Jag har en liten hatkärlek till att spela live” säger David lite förvånande. David som har stor scenvana och med sina hundratals spelningar tycker jag ju att han borde vara varm i kläderna.
”Jag har en liten hatkärlek till att spela live” säger David lite förvånande. David som har stor scenvana och med sina hundratals spelningar tycker jag ju att han borde vara varm i kläderna.
Fender Rhodes. Foto: David Fryxelius.
Men, det handlar inte om det som jag först tänkte. Nej, det handlar om att David någonstans avundas andra konstformer. ”När jag trycker ner en tangent på keyboarden är det redan för sent, antingen blev det bra eller så blev det inte det – man kan inte ”sudda” när man spelar live”. Å andra sidan verkar det ju vara det som lockar också då samtalet glider över till de projekt som han gjort med Marja i Myrom. Denna duo har gjort ett antal uppmärksammade uppträdanden ihop där Marja målat och där David spelat. Ofta har de improviserat på ett tema. Ett skapande i stunden. Ibland har de haft gästmusiker med. Bland annat har keyboardkollegan, och före detta eleven på Musikhögskolan Ingesund, Dennis Friberg deltagit. Det har varit spännande spelningar med en blandad publik. ”Ibland har 80% av publiken kommit för att se Marjas tavlor och upptäckt min musik på köpet och ibland har det varit tvärtom”. Samarbetet har varit lite udda men David tror att det är sådana här samarbeten som gör att en liten stad som Arvika utvecklar sitt kulturliv. Blir det fler spelningar? Ja, det blir fler projekt. I januari ska de till Sunne och i februari åker de till Nora där flöjtisten Björn J:son Lind ansluter. Men, åter till denna ”hatkärlek”, visst älskar David att spela live, t.ex. Marja och de andra musikerna eller med det lite tyngre bandet ”Vulkan” som han ingår i. Fast han älskar studion också. Där han kan skapa, spela… och sudda.
Intervjun lider mot sitt slut och vi samtalar lite vidare om musiklivet i Arvika. Om vad som är bra och vad som kunde vara bättre. ”Arvika har ett rikt kulturliv. Det finns så många kreativa människor av alla de sorter. Men, tyvärr jobbar många i sina egna bubblor.” säger David och nämner Musikhögskolan Ingesunds elever som exempel, som ibland inte vet något om Arvikas övriga musikliv. Eller om musiker i Arvika som aldrig satt sin fot på Ingesund. ”Jag önskar större acceptans mellan olika genrer och att man kunde lägga bort skygglappar. Då skulle Arvika musikliv bli ännu bättre!”
Dottern Juliette har lånat iPaden och spelar spel. Hon vill nu, helt förståligt, ha sin pappas fulla uppmärksamhet.
Juliettes nappar. Foto: David Fryxelius.
Tiden har flugit iväg och samtalet har pågått över två timmar. Medan Juliette spelar på surfplattan återkommer han som hastigast till sina gymnasieelever och säger ”Det är en ny sorts elever, de har andra krav och åsikter. De minns inte tiden innan internet och vet inte hur det var att arbeta i musikstudio förr.” Och så är det nog, tiden ändras och så även de metoderna för hur man gör musik.
Jag avslutar med att fråga vad man inte ska missa under 2013?
”Under 2013 tycker jag att man inte ska missa möjligheten att höra på något helt nytt. Utbudet i Arvika är rikt så det finns alla möjligheter!” Och så ska man väl inte missa dina skivsläpp heller frågar jag lite retsamt? ”Nej, det ska man ju inte missa såklart!” säger David och skrattar! Den 13 januari släpper han en singel under sitt ena artistnamn ”D’stream” på Arvikabaserade skivbolaget ”Drevkollektivet”. Senare i vår kommer hans andra skiva under eget namn. Temat är kärlek. ”Det är en skiva jag måste göra” säger David och vi rör oss mot utgången i det stora huset. Det har hunnit bli mörkt ute. Det är lite kallt ute men värmen från stugan och samtalet sitter i hela vägen tillbaka till Arvika.
”Under 2013 tycker jag att man inte ska missa möjligheten att höra på något helt nytt. Utbudet i Arvika är rikt så det finns alla möjligheter!” Och så ska man väl inte missa dina skivsläpp heller frågar jag lite retsamt? ”Nej, det ska man ju inte missa såklart!” säger David och skrattar! Den 13 januari släpper han en singel under sitt ena artistnamn ”D’stream” på Arvikabaserade skivbolaget ”Drevkollektivet”. Senare i vår kommer hans andra skiva under eget namn. Temat är kärlek. ”Det är en skiva jag måste göra” säger David och vi rör oss mot utgången i det stora huset. Det har hunnit bli mörkt ute. Det är lite kallt ute men värmen från stugan och samtalet sitter i hela vägen tillbaka till Arvika.
Text & foto: David Fryxelius
________________________
David är den nye kompositören i Arvika. Unik i sitt skapande. Snart blir det filmmusik. D
