Käte Kollwitz har följt mig genom åren. I slutet av 70-talet när jag gick på konstskola i Göteborg, såg jag en utställning med hennes verk. Sen den dagen har jag burit med henne. Samlat böcker om henne. Hon har verkligen förmedlat känslor av hunger och krig. Jag älskar hennes bilder skulle så gärna vilja ha en äkta bild av henne. Dom är små och svartvita. 
Käthe Kollwitz
_1970,_MiNr_1609.jpg)
Käthe Kollwitz (f. Schmidt), född 8 juli 1867 i Königsberg, död 22 april 1945 i Moritzburg, var en tysk tecknare, grafiker och skulptör. Skildrade med stor medkänsla fattiga och förtryckta. Hennes konst förbjöds av nazisterna. Hon räknas som en av de mest betydelsefulla tyska konstnärerna under 1900-talet.
Biografi
Käthe Schmidt växte upp i en borgerlig och socialt engagerad familj i den preussiska staden Köningsberg (idag Kaliningrad). Som tonåring tog hon privatlektioner i måleri och grafik hos etablerade konstnärer i hemstaden. År 1885 flyttade hon till Berlin och gick på den så kallade ”Damakademien” hosFöreningen för Berlins konstnärinnor (ty:Verein der Berliner Künstlerinnen). Efter ett par år återvände hon till Königsberg och studerade vid konstakademien där.
Käthe gifte sig 1891 med läkaren Karl Kollwitz som var verksam i arbetarstadsdelen Prenzlauer Berg i Berlin. Paret fick två söner, Hans och Peter. Kollwitz upplevelser som hustru till en läkare i Berlins fattigkvarter under och efter första världskriget resulterade i hennes bäst kända teckningar, litografier ochetsningar, med kvinnornas och barnens lidande som främsta motiv. Hon förlorade sin son Peter i första världskriget vilket inte endast starkt påverkade hennes konst utan även medförde att hon blev pacifist.
Politiskt sympatiserade Kollwitz med socialisterna men var aldrig partiansluten. Hon var medlem i den radikala konstnärssammanslutningen Berliner Secession och engagerad i Internationella Arbetarhjälpen (IAH) (ty:Internationale Arbeiterhilfe) som startats av kommunsitpartiet för att hjälpa svältdrabbade i Sovjetunionen.
1928 blev Kollwitz huvudlärare i grafik vi konstakademien i Berlin. Redan 1919 hade hon, som första kvinna, blivit medlem av och lärare vid akademien.
Inför riksdagsvalet i juli 1932 var Käthe och Karl Kollwitz två av undertecknarna till ett upprop som uppmanade tyskarna att rösta på socialdemokraterna eller kommunisterna för att hindra en nazistisk valseger. Andra kända personer som skrev under uppropet var Albert Einstein, Erich Kästner och Heinrich Mann. En ny liknande appell publicerades inför valet i februari 1933, då Hitler redan var utsedd till rikskansler. På grund av hennes stöd till dessa upprop tvingades Kollwitz av nazisterna att lämna konstakademien och den lärartjänst hon innehade. Tre år senare, 1936, klassades hennes konst av nazistregimen som "Entartete Kunst" (sv:degenererad konst); hennes konstverk avlägsnades från museer och hon fick utställningsförbud.
De sista åren av sitt liv, under andra världskriget, bodde hon i Nordhausen och därefter i Moritzburg inbjuden av Prins Ernst Heinrich av Sachsen. Käthe Kollwitz avled i Moritzburg 22 april 1945, endast några veckor före krigsslutet.
Kända verk
Som exempel på hennes grafik kan nämnas sex motiv från Gerhart Hauptmanns pjäs Vävarna (utställda 1898), sviten Bondekrig (1902-1908) och Överkörd(1910); affischerna Aldrig mera krig!, Bröd, Barnen svälter (samtliga 1924); träsnitten Krigscykeln (1922-1923); litografierna Dödscykeln (fullbordad 1936); skulpturerna Sörjande föräldrar (1931). Inuti Neue Wache i Berlin finns skulpturen Mor med död son.
_1970,_MiNr_1610.jpg)
